sisters in arms

Jag har inget att skriva nu heller, har ingen bild att lägga upp, ingen nyhet att säga, inget. men känns ändå som att jag vill skriva av mig, men jag vet inte om vad.
den 21 jan kommer frida hem igen, så jag skriver om henne, det bästa som finns.

Jag minns dagen då hon for, alltså 1 september 2008. Jag gick ner från lägenheten i god tid för jag skulle både hinna förbi hanna och jag skulle köpa ett halsband åt frida som jag hade tittat ut.
Jag gjorde mina ärenden och när dom var klara hade jag som vanlig alldeles för mycket tid över så jag satt mig där på busstationen och väntade, sen kom hon med pappa i bilen, vi hjälpte henne med väskorna, bussen kom och jag var den sista som sa hej då, och det kändes verkligen som att hon skulle till himlen eller någonting, så jag sa jag älskar dig och vinkade iväg henne, det var sorgligt, men nu längtar jag bara till den gången jag åker med dig.

"It's taken me some time to find my own way and peace of mind.
But when the nights felt so long you made me carry on
We have walked a million miles, a hundred tears, a thousand smiles
But I don't know where I would be if you had not been there for me
Nothing in this world could ever change it"


Kommentarer
Postat av: Anonym

vi ses snart systra mi, då ska vi sitta ihop till på söndagen =)

2009-01-18 @ 22:47:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0